Farmor och farfar
Tänkte göra ett litet inlägg om min farmor och farfar. Dessa två helt underbara människor som har funnits och delvis finns i mitt liv.
Farfar
Han har för mig alltid varit lång, stor och stark. Idag när jag såg honom var han mycket mindre och man såg verkligen att han blivit gammal det senaste. 87 år har han hunnit bli och jag hoppas han får leva några år till, men tyvärr såg jag hur blek han har blivit och det kan nog kanske vara så att livsgnistan har slocknat nu när farmor har gått bort. Jag var mycket hos dem när jag var yngre och bodde här uppe. När jag var liten och ännu inte hade börjat skolan, men tog min brors matteböcker, så fick jag honom att sitta och förhöra mig. Jag älskade matte och hade ju lärt mig räkna upp till årskurs 3 nivå då min bror var tre år äldre än mig. Han hjälpte gärna till. Han har alltid haft ett intresser för jakt, och har haft jakthundar så länge jag kan minnas. När det gällde köttfärssås var det alltid farfar som lagade den rätten för det var han bättre på än farmor annars kan jag inte minnas att han lagade så mkt mat. Jag minns alla historier han berättat om sin uppväxt och ungdom. Jag minns hur musikalisk han är. Hur han kan höra en melodi och sen ta upp sitt dragspel och spela den. Jag minns alla hans gökur och klockor han hade. Jag minns när han hade råkat ut för olyckan där han blev sågad i benet, hur han berättade att han låg och tittade på medans de operarade han gråstarr. Jag minns hur förstörd han var när han hade varit ute i skogen med vår hund och hon hade gått genom isen och han inte hade lyckats rädda henne. Jag minns så mycket och jag hoppas att jag iaf kan få några fler minnen av farfar. Förhoppningsvis får jag träffa honom i jul.
Farmor
Hon var nog en av de godaste människor jag stött på. Sa aldrig ett ont ord om någon och jag tror aldrig något sagt något ont om henne. Hon ställde alltid upp och hjälpte till och hon har alltid tagit hand om sin familj. När hennes barn blev stora och fick egna, ja då fanns hon där och hjälpte till att ta hand om dem. Hon tyckte mycket om blommor och djur. Hon var även en mästare på att baka. Alltid när man kom dit dukade hon upp med smörgåsar och en mängd kakor. Allt smakade alltid väldigt bra. Det som var häftigt med henne var att hon älskade skräck- och sci-fi film. Jag minns när jag var där som 10-12 åring och vi vid midnatt satt uppe för att titta på handen som gungar vaggan. Jag minns när vi besökte dem i ånimskog och jag fick smaka på tomaterna hon hade odlat. Inga tomater var så goda som hennes. Jag minns även hennes rädsla för att bli dement. Något som tyvärr hände. De senaste året har man inte känt igen mycket av henne. Hon har inte haft en aning om vem man varit och har haft svårt med att prata då hon tappat ord. Dessa år utgör dock så kort tid och man minns henne mycket mer för den hon var innan dess. Farmor som spelade spel med mig när jag var där, gav mig struvor på min födelsedag bara för att hon visste att jag älskade de kakorna. Gjorde sin pressylta till jul och gav bort en del till mig för att hon visste att jag tyckte om den och verkligen uppskattade den. Tog med mig till en av de hon jobbade hos då hon jobbade inom hemtjänsten för hon visste att jag ville ha sådana landskapsdockor som hon hade och den kvinnan jag följde med till gjorde dem så jag fick en möjlighet att beställa de jag ville ha. Hon hade alltid tid och man kände aldrig att man var i vägen. Jag kommer sakna min farmor, men jag kommer alltid ha minnet av henne och älska henne för den hon var.
Farfar
Han har för mig alltid varit lång, stor och stark. Idag när jag såg honom var han mycket mindre och man såg verkligen att han blivit gammal det senaste. 87 år har han hunnit bli och jag hoppas han får leva några år till, men tyvärr såg jag hur blek han har blivit och det kan nog kanske vara så att livsgnistan har slocknat nu när farmor har gått bort. Jag var mycket hos dem när jag var yngre och bodde här uppe. När jag var liten och ännu inte hade börjat skolan, men tog min brors matteböcker, så fick jag honom att sitta och förhöra mig. Jag älskade matte och hade ju lärt mig räkna upp till årskurs 3 nivå då min bror var tre år äldre än mig. Han hjälpte gärna till. Han har alltid haft ett intresser för jakt, och har haft jakthundar så länge jag kan minnas. När det gällde köttfärssås var det alltid farfar som lagade den rätten för det var han bättre på än farmor annars kan jag inte minnas att han lagade så mkt mat. Jag minns alla historier han berättat om sin uppväxt och ungdom. Jag minns hur musikalisk han är. Hur han kan höra en melodi och sen ta upp sitt dragspel och spela den. Jag minns alla hans gökur och klockor han hade. Jag minns när han hade råkat ut för olyckan där han blev sågad i benet, hur han berättade att han låg och tittade på medans de operarade han gråstarr. Jag minns hur förstörd han var när han hade varit ute i skogen med vår hund och hon hade gått genom isen och han inte hade lyckats rädda henne. Jag minns så mycket och jag hoppas att jag iaf kan få några fler minnen av farfar. Förhoppningsvis får jag träffa honom i jul.
Farmor
Hon var nog en av de godaste människor jag stött på. Sa aldrig ett ont ord om någon och jag tror aldrig något sagt något ont om henne. Hon ställde alltid upp och hjälpte till och hon har alltid tagit hand om sin familj. När hennes barn blev stora och fick egna, ja då fanns hon där och hjälpte till att ta hand om dem. Hon tyckte mycket om blommor och djur. Hon var även en mästare på att baka. Alltid när man kom dit dukade hon upp med smörgåsar och en mängd kakor. Allt smakade alltid väldigt bra. Det som var häftigt med henne var att hon älskade skräck- och sci-fi film. Jag minns när jag var där som 10-12 åring och vi vid midnatt satt uppe för att titta på handen som gungar vaggan. Jag minns när vi besökte dem i ånimskog och jag fick smaka på tomaterna hon hade odlat. Inga tomater var så goda som hennes. Jag minns även hennes rädsla för att bli dement. Något som tyvärr hände. De senaste året har man inte känt igen mycket av henne. Hon har inte haft en aning om vem man varit och har haft svårt med att prata då hon tappat ord. Dessa år utgör dock så kort tid och man minns henne mycket mer för den hon var innan dess. Farmor som spelade spel med mig när jag var där, gav mig struvor på min födelsedag bara för att hon visste att jag älskade de kakorna. Gjorde sin pressylta till jul och gav bort en del till mig för att hon visste att jag tyckte om den och verkligen uppskattade den. Tog med mig till en av de hon jobbade hos då hon jobbade inom hemtjänsten för hon visste att jag ville ha sådana landskapsdockor som hon hade och den kvinnan jag följde med till gjorde dem så jag fick en möjlighet att beställa de jag ville ha. Hon hade alltid tid och man kände aldrig att man var i vägen. Jag kommer sakna min farmor, men jag kommer alltid ha minnet av henne och älska henne för den hon var.
Kommentarer
Trackback
