Arbetslivet

Idag har det varit en sån där totalt ointressant dag. Det har inte hänt någonting. På jobbet fortsatte jag bara min utbildning av Susanne och nu ikväll har jag inget planerat så det blir nog bara att kolla på några serier.

På jobbet har jag en kollega som kommer in till kontoret lite då och då. Jag har lite svårt för henne. Hon har sådant behov av att prata att hon lägger sig i alla samtal och måste fråga om precis allt som händer. Och är det så att någon skulle råka sitta tyst och jobba ja då kommer hon dit och ska prata.

Sen talar hon alltid om hur synd det är om henne. Hon framställer sig som värsta offret och tyvärr har jag svårt för sådant. Det är synd om henne för att hon är ensamstående mamma, sonen är så jobbig. Hon så ensam, men hon träffar alltid vänner. Sen är det synd om henne för att hennes anställning upphör vid nyår, men inte söker hon något nytt för nej då är det synd om henne för hon har så dåligt självförtroende att hon inte kan skriva en ansökan.

Jag kan låta hemsk....men är det inte dags att försöka komma ur den där självutnämnda offerrollen och rycka upp sig. För jag kan lova att det inte kommer bli lättare att vara ensamstående mamma och att kunna gå ut med vänner om man dessutom är arbetslös.

Ja det var dagens inlägg...man kan inte alltid vara snäll och förstående.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0